Värdering av utförda arbeten vid hävning av entreprenad

Göta hovrätt har nyligen meddelat dom i en entreprenadtvist avseende arbeten som utförts på en villafastighet (mål T 4323-23). I målet hade en beställare, ett aktiebolag, i februari 2020 ingått ett entreprenadavtal med en entreprenör avseende byggnation av en terrass i två plan (det s.k. ”Terrassavtalet”). Terrassavtalet var ett fastprisavtal med en kontraktssumma på ca 1,2 mkr för vilket ABT 06 utgjorde avtalsinnehåll. Utöver arbetena hänförliga till terrassen utförde entreprenören även markarbeten (grävning och stenläggning) samt vissa arbeten med uppförande av en mur. Arbetena utgjorde inte ÄTA-arbeten till Terrassavtalet och parterna var oense om huruvida ABT 06 var tillämpligt på dessa arbeten samt i vissa fall även om arbetena beställts.

Beställaren hävde entreprenadavtalen i juli 2020 varefter entreprenören avetablerade från arbetsområdet. Totalt hade beställaren vid tidpunkten erlagt betalning om ca 3,3 miljoner kronor.

Entreprenören framställde krav på ersättning för utförda arbeten (både enligt Terrassavtalet och avseende övriga arbeten) och beställaren framställde kvittningsvis motfordringar avseende bl.a. ersättning för felavhjälpande och förseningsvite.

I denna artikel fokuseras på hovrättens bedömning av följande frågor (i) om ABT 06 var tillämpligt på övriga arbeten som utförts utöver Terrassavtalet och (ii) hur värdet av Entreprenörens utförda arbeten vid tidpunkten för hävningen skulle beräknas.  I målet var en ledamot skiljaktig i fråga om tillämpligheten av ABT 06 på övriga arbeten. Redogörelsen kommer därför belysa majoritetens och minoritetens olika bedömningar i ovanstående frågor.

ABT 06 tillämplighet på övriga avtal

Hovrätten konstaterade att parterna ingått ytterligare avtal avseende arbeten på samma fastighet. Hovrätten går inte närmare in på hur dessa ingåtts, men det förefaller har varit genom att beställaren accepterat en av entreprenören lämnade offerter. I målet konstaterade hovrättens majoritet kort att övriga avtal inte uttryckligen hänvisade till ABT 06. Dessa avtal reglerade emellertid inte heller vad som skulle gälla t.ex. vid fel i utfört arbete. Med hänsyn till att Terrassavtalet och övriga avtal träffats mellan samma parter i nära tid och avsåg arbeten på samma fastighet som utfördes parallellt så bedömdes den gemensamma partsavsikten av hovrätten ha varit att ABT 06 skulle gälla även för de övriga avtalen.

Hovrätten tillämpade därefter ABT 06 regler vad gäller t.ex. värderingen av utfört arbete vid hävning och beställarens rätt till ersättning för felavhjälpandekostnad. 

Skiljaktiges mening

Den skiljaktiga ledamoten i hovrätten ansåg emellertid inte att ovanstående var tillräckligt för att ABT 06 skulle vara tillämpligt i avsaknad av uttrycklig hänvisning till ABT 06. Skiljaktige anförde att ABT 06 inte kunde anses ha blivit partsbruk mellan parterna då de inte hade några tidigare affärsförbindelser och då ABT 06 endast utgjort avtalsinnehåll i ett av de under våren 2020 ingångna avtalen, vilket inte heller var det beloppsmässigt största avtalet. Skiljaktige anförde vidare att utredningen inte gav uttryck för att det funnits en gemensam partsvilja att ABT 06 skulle utgöra avtalsinnehåll. ABT 06 föreföll inte ha berörts närmare i diskussionerna mellan parterna och det framstod som att ABT 06 hade blivit avtalsinnehåll snarast för att parterna använt en mall som innehöll en förtryckt hänvisning till ABT 06. Slutligen konstaterade skiljaktige att ingångna avtal avsåg renoverings- och tillbyggnadsarbeten på en villafastighet och att omständigheterna kring arbetena på villafastigheten ger vid handen att det inte varit fråga om en sådan totalentreprenad som bestämmelserna i ABT 06 bygger på.

Skiljaktige gick därmed vidare och bedömde vad som i avsaknad av ABT 06 skulle ligga till grund för utfyllnad av övriga avtal. Här konstaterade han att det inte ens gjorts gällande i målet att ABT 06 utgjorde handelsbruk eller sedvänja, och att så inte heller förefaller vara fallet enligt doktrin. Men hänvisning till den utfyllnadsordning som diskuterats i doktrin ansåg skiljaktige att utfyllnad i första hand skulle ske med dispositiv rätt och allmänna principer.

Beställarens hävning

Beställaren hade i juli 2020 hävt entreprenaden med hänvisning till fel i entreprenaden. Hovrätten konstaterade att de fel som gjorts gällande inte var av sådant slag att de berättigade till hävning, varför beställarens hävning varit obefogad.

Beställaren menade dock att entreprenören godtagit återuppta entreprenaden men att de sedan trots detta avetablerade, vilket i sig utgjorde en obefogad hävning från entreprenörens sida. Hovrätten konstaterade att en hävning endast kan återtas med motpartens samtycke och att en part har rätt att ta fasta på en hävningsförklaring oavsett om denne anser hävningen vara obefogad eller inte. I målet ansåg hovrätten att beställaren inte visat att parterna kommit överens om att beställaren skulle få återta hävningsförklaringen.

Avseende rättsverkningarna av hävningen när det kom till felavhjälpandekostnader konstaterade hovrätten att hävningen innebar att arbetet hävs till återstående del och att entreprenören fortsatt har ett ansvar för fel i det arbete som utförts före hävningen (ABT 06 4 kap. § 10). Däremot förlorar entreprenören genom hävningen sin rätt att avhjälpa fel, utan har endast en betalningsskyldighet för dem. Detta gäller oavsett om hävningen var befogad eller inte. 

Eftersom hävningen var obefogad hade beställaren däremot inte rätt till ersättning för sina merkostnader för att färdigställa entreprenaden.

Entreprenörens krav på ersättning avseende utfört arbete med muren

Entreprenören hade i målet framställt krav på ersättning för de arbeten som denne utfört med en mur som omgärdade fastigheten men som avbrutits när beställaren hävde entreprenaden.  Frågan var vilken ersättning som Entreprenören var berättigad till och hur denna skulle beräknas. Beställaren menade att parterna avtalat om ett fast pris för muren och att ersättning vid en hävning skulle utgå enligt den proportionerliga metoden, dvs färdigställandegrad (antal meter mur som färdigställts) i förhållande till kontraktssumman. Entreprenören hade enligt beställaren endast utfört en mindre del av muren (ca 7 %).

Entreprenören menade att ersättning för muren skulle utgå på löpande räkning samt yrkade ersättning för utfört arbete om 624 360 kr.

Hovrätten ansåg att beställaren visat att arbetet med muren skulle utföras till ett fast pris om 2 128 315 kr enligt offert, dock att det framgick att ett antal komplementsarbeten var undantagna det fasta priset och skulle utföras på löpande räkning. Hovrätten tillämpade den proportionerliga metoden och ansåg att entreprenören inte visat att han utfört mer än den omfattning som hade vitsordats av beställaren. Hovrätten ansåg inte heller att entreprenören visat att delar av det utförda arbetet var sådant som var undantagna det fasta priset och skulle ersättas på löpande räkning.  

Skiljaktiges mening

Den skiljaktiga ledamoten, som alltså bedömt att ABT 06 inte var tillämplig på de övriga avtalen, ansåg däremot att man i första hand bör se till dispositiv rätt för att bedöma vad hävningen ska innebära för det arbete som redan utförts. Vid hävning av ett avtal när redan utförda prestationer inte kan återgå är det en allmän avtalsrättslig regel att ersättning ska betalas för den nytta som det utförda arbetet har haft för beställaren.

Den skiljaktige ledamoten bedömde att det hävda avtalet visserligen innefattat en fastprisklausul men att en stor del av arbetena skulle utföras på löpande räkning. Entreprenören hade enligt den skiljaktige styrkt att det arbete som man begärde ersättning för utförts och beställaren hade inte framställt några mer konkreta invändningar mot det utförda arbetet annat än att hävda fast pris och att ersättning skulle bestämmas efter en proportionering av hur många meter mur som byggts. Skiljaktige bedömde att en sådan proportionering inte var förenlig med principen om att beställaren skulle erhålla ersättning för den nytta som de haft av arbetet. Eftersom det inte gjorts gällande att någon del av arbetet skulle ha varit obehövligt ansåg skiljaktige att det inte fanns skäl att värdera nyttan av utfört arbete till annat än det som entreprenören begärt ersättning för.

Kommentar

Hovrättens bedömning att tillämpa ABT 06 såsom avtalsinnehåll trots att någon hänvisning till standardavtalet inte gjorts får anses vara mer tillåtande än vad praxis tidigare gett uttryck för. Hovrättens bedömning att ABT 06 utgjorde avtalsinnehåll fick sedan betydelse för den värderingsmetod av utförda arbeten som hovrätten sedan tillämpade.  För parter som har flera eller återkommande avtalsrelation är fortfarande lika viktigt att i varje enskilt avtal ange vilket standardavtal som ska vara tillämpligt. I avsaknad av tillämpligt standardavtal finns en risk att flera situation lämnas oreglerade i avtalet varvid det kommer föreligga osäkerhet kring vad som ska ligga till grund för utfyllnad av avtalet.