Obligatoriskt krav om avidentifiering av anbud tolkades för extensivt av upphandlande myndighet

Målet avsåg en upphandling av juridiska tjänster som genomfördes av en kommun i Stockholmsområdet. Upphandlingen var uppdelad på 16 olika rättsområden. Efter att kommunen beslutat att tilldela kontrakt för rättsområde 1 och 5 ansökte leverantören A om överprövning med yrkande om att upphandlingen skulle rättas. Som grund för sitt yrkande anförde leverantören A att bolagets anbud felaktigt diskvalificerats i upphandlingen på grund av påstått bristande uppfyllelse av det obligatoriska kravet på att vissa uppgifter i anbudet skulle vara avidentifierade. Leverantören A menade att kravställningen i upphandlingen uppfyllts, och att kommunens beslut att inte utvärdera bolagets anbud därmed stred mot de upphandlingsrättsliga principerna om öppenhet och likabehandling.

Kommunen menade å sin sida att kraven i upphandlingsdokumentet inte stred mot de grundläggande principerna för offentlig upphandling eller någon annan regel i LOU, samt att prövningen av anbuden skett i enlighet med angivna förutsättningar i upphandlingsdokumentet. 

Det omstridda kravet innebar att anbudsgivarna skulle ”avidentifiera” sin beskrivning av arbetsmetodik och förhållningssätt gentemot uppdragsgivaren i anbudet. Leverantören A hade i sin beskrivning avidentifierat alla uppgifter med innehåll som direkt eller indirekt kunde kopplas till fysiska personer. Däremot hade leverantören inte tagit bort det egna bolagsnamnet från den aktuella anbudsbilagan. A ifrågasatte inte att kravet på avidentifiering utgjort ett obligatoriskt krav i upphandlingen, utan invände mot kommunens tillämpning av kravet. Kommunen hävdade å sin sida att kravet på avidentifiering även omfattade bolagets namn, och påpekade att syftet med kravet var att utvärderingsgruppen inte skulle veta vilka anbudsgivare som utvärderades och därmed kunna lägga personliga värderingar i bedömningen. Fråga i målet var således hur extensivt detta krav skulle tolkas, och om det skulle innefatta uppgift om anbudsgivares bolagsnamn.

Kammarrätten konstaterade inledningsvis att det i upphandlingsdokumentet inte angavs vad som avsågs med begreppet ”avidentifierad”. Domstolen jämförde även med en tidigare upphandling av motsvarande tjänster från 2019, där kommunen gjort en annan tolkning och tillåtit att anbudsgivarnas bolagsnamn angivits. Detta talade starkt för att leverantören A haft goda skäl att tolka begreppet ”avidentifierad” som att det inte omfattade bolagsnamnet. Tolkningen fick även visst stöd av att 14 av 18 anbudsgivare tycktes ha gjort samma tolkning av kravet som leverantören A.

Kravet ansågs med hänsyn till detta inte ha utformats tillräckligt klart, precist och entydigt för att alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare skulle kunna förstå innebörden av det och tolka det på samma sätt. Kommunen hade därför tillämpat kravet för extensivt och förkastat leverantör A:s anbud utan att skäl därtill förelegat. Bolaget hade därigenom lidit eller riskerat att lida skada och domstolen beslutade att upphandlingen skulle rättas på så sätt att A:s anbud skulle utvärderas.

Kammarrättens dom framstår som rimlig i synnerhet mot bakgrund av att 14 av 18 anbudsgivare i upphandlingen tolkat kravet såsom att det var tillåtet att ange bolagsnamnet i den aktuella bilagan. Visserligen kan en anonymisering av anbud utgöra en effektiv åtgärd för att minska risken för subjektiva bedömningar i upphandlingar, men om ett sådant krav ska tillämpas bör kravet formuleras tydligare.