Högsta domstolen tillerkänner försäkringsersättning för ”plötslig” och ”oförutsedd” skada när tak rasade in

De viktigaste slutsatserna av prejudikatet är 1) att bedömningen av om skadan varit oförutsedd ska ske utifrån vad som varit möjligt att förutse för försäkringstagarens företrädare och ledning, 2) att bedömningen ska vara objektiverad utifrån vad som typiskt sett (eller annorlunda uttryckt i någon rimlig mening) är möjligt att förutse, och 3) att besiktningar och vad som varit möjligt att upptäcka med blotta ögat är av betydelse vid bedömningen av om skadan varit möjlig att förutse.  

Bakgrunden var att taket på ett möbelvaruhus hade rasat in med följd att butiksdelen och den egendom som fanns i byggnaden totalförstördes. Möbelföretaget som ägde fastigheten som byggnaden var belägen på omfattades av en kombinerad företagsförsäkring. 

Möbelföretaget väckte talan mot försäkringsbolaget och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att Möbelföretaget hade rätt till försäkringsersättning enligt allriskmomentet i försäkringen. Möbelföretaget anförde att raset hade orsakats av bristande byggnadskonstruktion och att skadan till följd av raset – som var plötslig och oförutsedd – täcks av allriskmomentet. Försäkringsbolaget bestred talan. 
Tingsrätten kom fram till att raset inte omfattas av allriskmomentet eftersom det enligt tingsrättens mening inte utgjort en plötslig och oförutsedd skada. Hovrätten kom dock till en annan slutsats och ansåg att skadan varit plötslig och oförutsedd. 

Högsta domstolen konstaterade att försäkringsvillkor vanligen innehåller avgränsningar som syftar till att från försäkringen utesluta skador eller händelser som är påräkneliga och att detta ofta sker i allriskvillkor på så sätt att det anges att det för ersättning krävs att det är fråga om en plötslig och oförutsedd fysisk skada. Att skadan ska vara ”plötslig” innebär enligt Högsta domstolen att förloppet är momentant; det ska inte gå att förhindra dess utveckling eller omfattning. Vidare konstaterade Högsta domstolen att med ”oförutsedd” avser att skadehändelsen inte får vara något som det finns anledning att räkna med och att kravet på att det ska vara en ”oförutsedd” skada avser att utesluta skador som beror på bl.a. förslitningar till följd av normal användning. 

Högsta domstolen hänvisade till rättsfallet ”Scana Steels Maskinförsäkring” NJA 2007 s. 17 och att Högsta domstolen i det avgörandet gett uttryck för att begreppet ”oförutsedd skada” inte kunde ges den bokstavliga innebörden att ingen faktiskt ska ha förutsett skadan. I stället måste villkoret uppfattas så att skadan i någon rimlig mening inte har varit möjlig att förutse och vid bedömningen av förutsebarheten ska även omständigheter som har blivit kända under försäkringstiden beaktas. Högsta domstolen konstaterade att det är fråga om en objektiverad bedömning utifrån vad som typiskt sett är möjligt att förutse. 

Högsta domstolen kom fram till att den huvudsakliga skadeorsaken var bristande byggnadskonstruktion. Vidare ansåg Högsta domstolen att det inte rådde någon tvekan om att skadan varit omedelbar och därmed plötslig. Vad gäller om skadan varit möjlig att förutse medförde enbart det faktum att möbelföretaget ägde den aktuella byggnaden inte att skadan rimligen var möjlig att förutse. Den bristande byggnadskonstruktionen var inte möjlig att upptäcka med blotta ögat enligt Högsta domstolen och vid en generell besiktning av byggnaden som utförts 2016 hade det inte heller framkommit någon omständighet som tydde på att byggnadskonstruktionen var bristfällig. Högsta domstolen kom fram till att skadan i någon rimlig mening inte varit möjlig att förutse för Möbellinds företrädare och ledning. Skadan hade därmed varit oförutsedd i försäkringsvillkorens mening och Högsta domstolen fastställde därför hovrättens domslut.